Ödet

Ibland tror jag på ödet. Idag har jag varit ledig så jag for med mamma å Jenny på lite olika möbelaffärer och kollade lite. Hittade en skrivtavla som jag letat efter och en golvlampa och ett nytt dusch-handtag. Så jag hittade endel nödvändiga saker.

Sen sa mamma att vi kunde fara till möbelhuset. Först ville jag inte för jag har varit där så mkt å beställt soffan å dom har levererat sängarna å så har jag beställt min bäddmadrass därifrån. Å alltid samma man som hjälpt mig. Han är jätte trevlig och så men jag är lite feg. Men jag gav med mig. Jag menar dom är ju bara glad att man kommer många ggr dit.
Men iaf så kommer samme man som alltid hjälp å frågar om jag sover skönt i min nya säng. Ja svarar jag å säger att jag kommer sova skönare imorn då bäddmadrassen kommer och soffan. Han fick då en liten fundersam blick och sa att han skulle gå och kolla i deras pärm. Så när han kommer tillbaka så säger han att han inte hittar min order och frågar efter efternamn och går tillbaka och kollar.
När han kommer tillbaka så säger han att ordern legat på ett annat ställe än vad det som ska packas för körning brukar göra så jag hade inte fått soffan imorn om inte jag kommit in och han gått å kollat ordern. Sen kommer han efter ytterligare ett tag då vi gått runt och säger att min bäddmadrass ännu inte kommit och att han inte riktigt vet när den kommer heller. Men de ringer innan den skulle komma.

Ibland är det riktigt sjukt hur sammanträffande endel saker är. Hade jag inte varit ledig och inte farit med mamma och syster på storheden och kollat, och om inte han hade jobbat och kommit fram och pratat så hade jag inte fått soffan och inte fått veta om min bäddmadrass. Det är såna här stunder man tror på ödet mer än någonsin!!